Frakturer vid skidåkning är relativt vanligt – åtminstone vid slalomåkning. Dock är benbrott betydligt mer frekventa vid snowboardåkning. Skadefrekvensen har emellertid dalat sedan 70-talet och vi blir i regel mer vaksamma samtidigt som det görs bättre utrustning för backarna, såsom förbättrade bindningar och pjäxor. Inom skidåkning förekommer det också lättare skador som fallskador, vilka t.ex kan påverka käken och tänderna om man ramlar. Befinner man sig då i Sverige i de svenska fjällen, kan man bege sig till Distriktstandvården eller Folktandvården och är man på skidsemester inom EU, är det viktigt att ta med sig det europeiska sjukförsäkringskortet som även ger rätt till akut tandvård.
Mjukdelsskador ökar
Trots att benbrott och frakturer har minskat rejält de senaste decennierna, har antalet mjukdelsskador som korsbands- och ledbandsskador ökat. Dessa kan vara svåra att få bukt med och kräver i regel lång konvalescens och rehabilitering. Tyvärr har de också en benägenhet att återkomma med tiden – speciellt om det sker i unga år. Ledbandsskador är särskilt förknippade med skidåkning, och då speciellt slalom- och snowboardåkning, då man vrider och vänder på kroppen. Ett ledband kan helt eller delvis gå sönder eller stretchas ut.
Hjärnskakning och hårda slag
Vid fall är det lätt hänt att man drabbas av hjärnskakning eller slår ihop med någon annan åkare i backen som gör att kroppen utsätts för en rejäl stöt, vilken i värsta fall kan skapa en inre blödning. Om huvudet är inblandat kan också tänder slås ut eller käkfraktur uppkomma. Dock har bromsarna på bindningarna utvecklats till det bättre så att man inte ska komma glidande i hög hastighet och orsaka skada på både sig själv och andra. Vidare, tyder undersökningar på att dessa typer av skador tenderar att vara relativt ovanliga ju mer tekniken på tillverkning av utrustning går framåt. Se dock till att använda hjälm i backen för att få till stånd en så “mjuk” kollision som möjligt.
Knäskador det vanligaste
Den kroppsdel som får ta mest stryk vid skidåkning är knät. De delar av knät som är mest utsatta är korsbandet, ledbandet och menisken. Ofta inträffar det när skidan fastnar någonstans och foten vrids i ett konstigt läge. Ju högre hastighet man har desto värre kan skadan bli. I många fall är dessa vridningsskador helt omöjliga att förutse och de är relativt ovanliga att operera. Läkningsprocessen måste således ske undan för undan och kan ta flera månader, med jobbig smärta som följd. Det man dock kan göra själv eller med experthjälp, är att se till att bindningarna är rätt inställda. Det kan åtminstone ge en viss positiv effekt om man trots allt skulle få till en snedvridning.
Om du skulle råka ut för någon slags skada, så bör du i första hand uppsöka läkare, men sedan är det ditt ansvar att återhämta dig. Högläge, is, vila och tryckförband är 4 punkter att ta fasta på.